BUFF 2022 – film fatale ab

film fatale producerar två seminarium för BUFF 2022:

Barns möjligheter att komma till tals
Barn tecknar sin stad

Barns möjligheter att komma till tals

Seminariet ”Barns möjligheter att komma till tals” är en fördjupad redovisning av Malmö stads arbete med barns filmarbete och bildskapande i förskolan och tittar närmare på förutsättningarna för en stads utveckling mot ökat inflytande för alla – även för de yngsta medborgarna. Webbseminariet publiceras på buffplay.se tisdagen den 22 mars 2022.

Vilka möjligheter har stadsplanerare och beslutsfattare att ta in åsikter som inte alltid följer en given mall, utan som till exempel utgår från barns perspektiv och deras logik? Många menar att det kräver att kommunala förvaltningar och bolag måste gå utanför organisatoriska ramar och konventionellt tänkande. I Malmö stad prövas detta i praktiken. Det kan betyda att hitta en design för social innovation. Det visar sig också kunna medföra utmaningar för den pedagogiska organisationen på förskolor och skolor, då utbildningens kvalitet inte alltid tycks kunna mätas på ett traditionellt sätt. Kanske behöver vi idag omvärdera och omdefiniera kvalitetsbegreppen inom både stadsutveckling och pedagogisk verksamhet. Under seminariet ”Barns möjligheter att komma till tals” utforskas dessa frågor med hjälp av föreläsare och utifrån praktiska exempel.

Seminariet lyfter fram estetikens kraft när det gäller att få till en god kommunikation mellan de yngsta medborgarna och stadens olika beslutsfattare då det handlar om att låta barn komma till tals om viktiga frågor. Det kan handla om att göra film om de frågor som kan vara viktiga för barnen eller för stadsplanerarna. Men det kan också handla om att skapa utställningar – eller tillsammans med barn skiva och framföra en kampsång för att få gehör för ett övergångsställe.

Från MKB, Malmö Kommunala Bostadsbolag, medverkar Daniel Möller som berättar om hur MKB i februari 2022 anornade en stor bomässa ihop med 1 500 barn i Malmö från förskolan till åk 6. Bolaget fyller 75 år och ville då passa på att också blicka framåt genom att söka kontakt med stadens yngsta malmöbor som omband berätta om framtidens hem och boende.

– Vi har fått många aha-upplevelser, överraskningar och även idéer som MKB tidigare undersökt, berättar Daniel Möller. Han förklarar att barnen gärna vill ha djur nära boendet, sockervadd i hemmet, ett generationsboende där man kan leva i en större familjekonstallation och en stark och lysande färgskala som är tvärt emot den lite bleka färgskala som MKB fram till nu tillämpat.

Per-Anders Hillgren är professor i design för social innovation vid Malmö universitet. Han talar om sin forskning utifrån ett inkluderarande demokratibegrepp som inbjuder många olika grupper att delta i den demokrtatiska processen. Han anser att emokrati inte bara handlar om att få ”vara med att bestämma”, utan det handlar också om att få vara med och ”samskapa” utformningen av infrastrukturer, platser och utrymmen i det samhälle där vi lever våra liv.

Ett konkret exempel på hur detta kan ta sig uttryck kommer från Kristallens förskola, i stadsdelen Drottninghög i Helsingborg, där förskollärarna Sven Stedt och Johanna Fogelberg berättar om hur de bjudit in sina femåringar att delta i arbetet med att utforma gården, utanför förskolan. Till sin hjälp har de haft designpedagogen Kristina Schultz, från Helsingborgs kulturskola, som handlett barnens arbete med att utforska hus, arkitektur och utomhusmiljöer.

Barnen har framfört önskemål, skapat modeller och byggt fullskaliga kojor och en rutschkana. Femåringarna har använt riktiga verktyg, sågar och skruvdragare, och även gjutit med betong.

– Det är många pedagoger, också på vår förskola, som undrat om det inte är farligt. Men med närvarande pedagoger och en tilltro till barnen så är det möjligt. Men det krävs lite pedagogist mod för att våga och en ledning som har tilltro till sina pedagoger, förklarar Sven Stedt.

Förskolepedagogerna Alex Stenros och Zandra Ruckman tar hjälp av förskolebarnet Damian för att berätta om ett politiskt lobbyarbete för att få ett övergångsställe utanför Sjöhästens förskola i Malmö. De har tillsammans skrivit brev till Teknika nämnden i Malmö stad, gjort affischer, banderoller och skrivit och spelat in en kampsång som ligger till grund för en musikvideo.

– Sången slutar med att ett barn säger ”Hör du vad jag säger?”. Vårt arbete handlar mycket om barns röster, att dom ska bli hörda. Och vi vet att beslutsfattarna har lyssnat. Och nu väntar vi bara på det slutliga beskedet, att vi verkligen ska få vårt övergångsställe, säger Alex Stenros.

Lärarna Emma Lindgren och Jessica Blomqvist har tillsammans med sin klass i åk 3 på Backaskolan ägnat en stor del av höstterminen 2021 åt att skapa en vision kring ett hållbart, solidariskt boende och aktivitetshus för MKB:s bomässa. Klassen har kallat sitt projekt för ”The Big House”, vilket stått i centrum för ett omfattande ämnesövergripande arbete. Nu arbetar eleverna med att skapa stop-motion-animationer kring olika historier som utspelas i huset.

”Huset är inspirerat av vår lust att bygga kojor. Vi har byggt framtidens hus. I det finns många aktiviteter. Det är viktigt för oss att få röra på oss. Vi delar på många utrymmen för att få plats och råd med fler sällskapsrum där många olika åldrar kan träffas och umgås. Ingen behöver vara ensam, om man inte vill”, förklarar eleverna i en säljande informationsfilm om ”The Big House”.

Seminariet avrundas av regissören Suzanne Osten, som likställer lärarens eller pedagogens uppgift med regissörens arbete. Hon talar om betydelsen av förberedelse och om att ta skådespelarnas eller barnens inspel och frågor på allvar för att tillsammans skapa mening. Hon talar om vikten av att ta både barn och vuxnas svåra frågor om livet och samtiden på stort allvar. Det handlar inte alltid om att diskutera dessa frågor precis i studen. Utan om hitta rätt tillfälle.

– En rädsla som kan finnas när det gäller att möta barn kan handla om barnens stora associationsrikedom och lite mer kaotiska sätt att svara upp till vissa saker. Det kan också handla om en oro kring att hinna med och göra arbetet effektivt, påpekar Suzanne Osten.

Hon skiljer mellan att gå ut i verkligheten för att göra en ”undersökning”, vilket kan styras av enkla lekregler och ge alla stor frihet, och att samla ihop sina erfarenheter till en publik presentation, vilket kan ställa betydligt högre krav på vad som ska kommuniceras till andra. Och här skiljer det sig inte nämnvärt mellan att arbeta med barn eller vuxna.

Sista ordet går till skådespelerskan Sissela Kyle som refererar innehållet i filosofen Jonna Bornemarks bok ”Det omätbaras renässans, från 2018. Boken handlar om hur vurmen för allt som går att mäta riskerar att osynliggöra de kvaliteter som utgörs av omdöme och eftertanke. Särskilt farligt blir det när dessa tendenser letar sig in i välfärdsyrkena, då brukarnas behov och önskemål får stå tillbaka för dokumentation och då en replik som ”Vad ni än gör, vårda era kvalitetsregister” tycks bli helt begriplig. Kritiken handlar inte om mätandet som sådant, men mätandet måste alltid underordnas en reflekterande, omdömesgill subjektivitet. Sissela Kyle hänvisdar också till den nederlänske pedagogikprofessorn och skolforskaren Gert Biesta, som i sin bok ”God utbildning i mätningens tidevarv”, från 2010, diskuterar det faktum, att vi lever i en tid då mätningen av utbildningsresultat trängt undan frågan om utbildningens verkliga syfte.

Programledare är Per Dahlbeck, projektledare och utvecklingspedagog i Malmö stad. Han avslutar seminarit genom att lyfta fram skolans dubbla uppdrag, som brukar betecknas som ett kunskapsuppdrag respektive ett demokkratiuppdrag.

– Detta har varit budskapt i vårt seminarium. Låt barnen vara delaktiga på riktigt, med riktiga mottagare för deras budskap. Då sker ett verkligt lärande. Vi skulle kunna enas kring varför vi vill att barn ska gå i förskola och skola. Det är ingenting som ska vara självklart år 2022. Det ska finnas en stark samhällelig och individuell motivering till det. Och jag skulle vilja säga, att den pedagogiska verksamheten borde garantera att varje barns röst får höras, sätta spår och göra skillnad. Klarar den pedagogiska verksamheten av det, då får vi ett lärande som går bortom det mätbara. Och sen vill jag påminna om att det här inte är något som gjordes i Malmö i samband med en bomässa, utan detta är – och ska vara – en pågående process, där de yngsta medborgarna bjuds in till samtal kring utformningen av vårt samhälle och våra städer. Visst är det ett hoppfullt sätt att se på den pedagogiska verksamheten, avslutar Per Dahlbeck.

Projektet ”Barn filmar Malmö” och seminariet ”Barns möjligheter att komma till tals” är ett initiativ av Pedagogisk Inspiration Malmö, en avdelning inom Malmö stad som arbetar för skolutveckling och skolforskning i Malmö stads samtliga skolformer. Seminariet har genomförts och producerats av Malmö stad i samarbete med produktionsbolaget Film Fatale AB.

Barns möjligheter att komma till tals

Speltid: 71 minuter

Barn tecknar sin stad

Animatören Lasse Persson har gjort kortfilmen ”Det är mitt land” tillsammans med barn på Möllevångens förskola i Malmö. Filmen får sin festivalpremiär på BUFF. År 1966 skickade en teckningslärare i Katrineholm ut sina elever i åk 7 för att teckna sin stad. Arbetet resulterade i tv-filmen ”En knut på järnvägen” som får nypremiär på BUFF. Ett webbinarium med filmerna publiceras på buffplay.se måndagen den 21 mars 2022.

Regissören och animatören Lasse Persson är känd för att ha animerat filmerna om ”Lilla Spöket Laban” och ”Lilla Anna och Långa farbrorn” efter Inger och Lasse Sandbergs bilderböcker. Under de senaste åren har han genomfört workshops med förskolebarn i Malmö där han samlat in barnens teckningar och berättelser som han förvandlat till fyra korta animationer.

Tanken var att barnen skulle teckna staden och trafiken, men barnen i förskolan tecknade cykelolyckor med blod, corona-krisen och annat. De tidigare filmerna hade premiär på BUFF 2021 och heter ”Blod på kylskåpet”, ”Corona på kylskåpet” och ”Konst på kylskåpet”.

– ”På kylskåpet” heter filmerna därför att teckningar av barn ofta hamnar där. Ibland blir berättelserna, och det barnen vill förmedla, osynligt där på kylskåpet och reduceras i värsta fall till vackra färger och roliga gubbar, förklarar Lasse Persson.

Under hösten 2021 anordnade Malmö Konsthall en utställning där barnens teckningar sattes upp på ett antal kylskåp i anslutning till att de animerade filmerna visades i konsthallen. Det var ett humoristiskt och tänkvärt sätt att låta barnens bilder och berättelser ta plats i offentligheten.

Filmen ”Det är mitt land” har tillkommit i samarbete med fastighetsägarföreningen BID Malmö som arbetar för boendeutveckling, integration och dialog i Malmö. I sina bilder berättar de medverkande barnen om sin närmiljö, glädjen över att lära sig cykla och om relationen till familj och vänner i Malmö. ”Det är mitt land och min värld”, säger barnen i filmen.

Karin Aronsson, professor emeritus i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet medverkar i detta webbsända seminarium för att kommentera Lasse Perssons och förskolebarnens filmer utifrån sin nya bok ”Att läsa barns bilder”.

– Vi får i filmen från Möllevångens förskola bevittna ett unikt möte mellan förskolebarnen och deras stad. Den vuxna speakerrösten påminner oss om att detta bottnar i ett möte mellan barn och vuxna, ett möte mellan barnen, deras kamrater och Lasse Persson, säger Karin Aronsson.

Arbetet med förskolebarnens tecknade filmer ingår i en större satsning, kallad ”Barn filmar Malmö”, som sedan år 2020 är ett pågående projekt i Malmö där förskolebarn från alla stadens förskolor inbjuds att med film berätta om sin stad och sina liv i Malmö. Projektet syftar till att stärka ungas åsiktsbildning och yttrandefrihet i Barnkonventionens anda.

Arbetet i Malmö, med att låta förskolebarns teckningar ligga till grund för film, är delvis inspirerat av det projekt som genomfördes i Katrineholm läsåret 1965–1966 då en nyutexaminerad teckningslärare lät sina elever i åk 7 teckna staden och dess omgivningar.

Teckningsläraren hette Lennart Linjer och var verksam på både Nyhemsskolan och Södra skolan i Katrineholm. Inför att Katrineholm skulle fira sitt 50-årsjubileum som stad år 1967 sammanställde han elevernas teckningar till en utställning, en pocketbok och en tv-film som gavs titeln ”En knut på järnvägen”. Filmen visades i tv två gånger, julen 1967 och påsken 1968.

”Eleverna skickades inte ut för att göra konst. De skulle bara se sin stad och teckna dess signalement”, har Lennart Linjer förklarat.

Lennart Linjer utbildade sig till teckningslärare på Konstfack i Stockholm. Han var 30 år gammal när han kom till Katrineholm – där han var verksam som lärare under åren 1965 till 1972. Han blev snabbt känd som en progressiv lärare och en betydande lokal kulturpersonlighet.

– Arbetet med ”En knut på järnvägen” var på sin tid ett banbrytande skolprojekt, där elevernas teckningar via tv gavs möjlighet att nå ut till en stor publik, berättar Martin Lindgren som idag arbetar som biträdande rektor på Nyhemsskolan i Katrineholm.

Lennart Linjers devis var att ”alla kan teckna”. Alla som kan skriva bokstaven K också kan rita en grävmaskin. Den som tecknar lär sig också att se genom att iaktta, gestalta och reflektera över sin omvärld. Lennart Linjer drevs av en idé om att göra teckning till en folkrörelse.

På Nyhemsskolan arrangerade Lennart Linjer under några år i slutet av 1960-talet den så kallade Nyhemsdagen som var en insamlingsgala till förmån för Rädda barnen. Våren 1970 lät han tio klasser på högstadiet måla en väggtidning i en 50 meter lång källarkorridor på Nyhem där eleverna skildrade olika händelser i världen under 1960-talet. Varje år tilldelades fem meter.

Filmen ”En knut på järnvägen” har länge varit eftersökt, men har återfunnits av kommunarkivarie Roland Blomkvist på Katrineholms kommunarkiv i form av ett duplikatnegativ av en mycket skadad 16 mm kopia. Filmen har varligt renoverats av produktionsbolaget Film Fatale AB så att den nu kan få nypremiär på webben.

Barn tecknar sin stad

Ett webbinarium av Film Fatale AB producerat för Filmfestivalen BUFF 2022 i samarbete med Swedish Ecstasy Film, Fastighetsägare BID Sofielund–Möllevången, Folkets Bio, David Linjer och Nina Linjer, Malmö stad och Katrineholms kommun. Foton från Malmö Konsthall (2021) av Patricia Hasling/Malmö Konsthall samt Linnea Hellström och Mariah Carsen. Foton med Lennart Linjer av Carl-Erik Sundström, Sven Kihlgren och ur familjens privata samling. Utdrag ur ”Katrineholms Journal” (1922) av R. Sandin. Väggtidning på Nyhemsskolan (1970) fotograferad våren 2022 av elever i Nyhemsskolans klass 6 A.

Speltid: 37 minuter

För ytterligare information, kontakta:

Klas Viklund, projektledare, klas.viklund64@gmail.com, mobil 070-791 62 58

Markus Strömqvist, producent, markus@filmfatale.se, mobil 070-985 52 60

Lasse Persson, regissör och animatör, seflasse@gmail.com, mobil 070-480 40 74