BUFF 2021

Barn filmar Malmö
Ett projekt för att stärka ungas åsiktsbildning
och yttrandefrihet i Barnkonventionens anda

Läsåret 2019–2020 inledde Förskoleförvaltningen i Malmö stad ett samarbete med
olika aktörer kring ett projekt där förskolebarn i Malmö dokumenterar sin stad med
hjälp av film. Under barnfilmfestivalen BUFF i Malmö, den 15 mars 2021,
presenterades arbetet med projektet ”Barn filmar Malmö” i ett seminarium med många
filmexempel och med inlägg från lärare och forskare, tjänstemän och politiker. På
grund av den då rådande covid-pandemin var seminariet utformat som en förinspelad
digital videoproduktion som publicerades på BUFF:s webbplats. Här är det möjligt att i
efterhand ta del av seminariet i dess helhet.

Sedan en tid tillbaka pågår i Malmö ett arbete med att involvera stadens yngsta invånare i en
medborgardialog kring planeringen och utformningen av framtidens Malmö. Som en del av
detta arbete har stadens samtliga 209 förskolor inbjudits att berätta om sin stad med hjälp av
film. Tanken är att barnen själva fotograferar, ritar och berättar om sina liv i Malmö.

Filmprojektet vill undersöka vilka bilder av Malmö som de yngsta samhällsmedborgarna
väljer att presentera när de får i uppdrag att berätta om sin stad och om sin verklighet.
Ambitionen är att barnens filmer ska kunna ligga till grund för möten och samtal med olika
samhällsföreträdare. Att sätta filmkameror i händerna på förskolebarnen är ett sätt att stärka
deras röster. Barnens filmer tas om hand och redigeras professionellt i syfte att filmerna
också ska kunna nå en bred publik. Projektet vill vara ett exempel på hur professionella
konstnärer och aktörer från civilsamhället kan arbeta i dialog med förskolans personal för att
stärka barns och ungas åsiktsbildning och rätt till yttrandefrihet i Barnkonventionens anda.

FN:s barnkonvention antogs som svensk lag den 1 januari 2020 och filmprojektet har
formulerats för att samspela med de insatser som görs i Malmö för att implementera
Barnkonventionen i stadens strategiska arbete. Förskolornas filmskapande med digital
utrustning motiveras också av att det sedan den 1 juli 2019 anges i förskolans läroplan att
barn i förskolan ska få förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens.

Projektet är ett initiativ av Pedagogisk Inspiration Malmö, en avdelning inom Malmö stad
som arbetar för skolutveckling och skolforskning i Malmö stads alla skolformer, och
genomförs i nära samarbete med produktionsbolagen Film Fatale AB och Swedish
Ecstacy Film.

I en inledande fas har filmprojektet erhållit stöd från Svenska Filminstitutets avdelning för
film i skolan, Region Skåne, IT-leverantören Atea Sverige AB och Reggio Emilia Institutet.

Under våren 2020 har Film Fatale AB samverkat med Förskoleförvaltningen i Malmö stad
kring ett projekt där barn på sju förskolor gavs i uppdrag att med filmkameror dokumentera
några olika stadsmiljöer. Syftet var att låta barn ta fram filmat material där en vuxen publik
skulle kunna ges möjlighet att se olika stadsmiljöer och trafiksituationer ur barnens perspektiv och ta del av barnens omedelbara reflektioner kring sina upplevelser av staden.
Det omfattade filmmaterialet har legat till grund för samtal med barn i ett dialogprojekt som
genomförts av Fastighets- och gatukontoret i Malmö. En kort sammanställning av det filmade
materialet har presenterats i ”Barnens trafikfilm” från 2020 (speltid 8:53).

Swedish Ecstacy Film har under våren 2020 genomfört ett utvecklingsarbete där animatören
Lasse Persson besökt ett antal förskolor i Malmö för att teckna med barn och samtala med
barn om deras bilder. De insamlade barnteckningarna, och barnens reflektioner, har legat till
grund för ett antal animationer som kommer att ingå i en mer omfattande presentation av
förskolornas arbete i Malmö. Lasse Persson har parallellt sammanställt dessa animationer till
tre separata kortfilmer som fick världspremiär på BUFF 2021 och som heter ”Blod på
kylskåpet”, ”Corona på kylskåpet” och ”Konst på kylskåpet”. Arbetet har genomförts med
ekonomiska bidrag från Malmö stad och Region Skåne och med stöd av barnfilmkonsulent
Jenny Gilbertsson vid Svenska Filminstitutets produktionsavdelning.

Seminariet ”Barn filmar Malmö”, från barnfilmfestivalen BUFF 2021, inleds med ett klipp ur
”Barnens trafikfilm”, där barn från sju förskolor i Malmö dokumenterat olika trafiksituationer i
Malmö. ”Trafiken är till för att bilarna ska kunna köra på gatan. Det finns trafikljus så att dom
inte krockar och så att människor kan gå över. Då kan man gå över och kolla vänster-höger-
vänster”, förklarar ett av barnen i filmen.

Seminariet beskriver fortsättningsvis utgångspunkter och erfarenheter från arbetet med
”Barnens trafikfilm”, men också idéer och tankar bakom ett utvidgat arbete med förskolornas
fortsatta filmskapande i Malmö. Det handlar inte i första hand om trafiken, utan om ungas
deltagande i det offentliga samtalet.

Andreas Schönström, socialdemokratiskt kommunalråd med ansvar för teknik och service i
Malmö stad, inleder seminariet med en programförklaring. Han säger:

”Malmö, denna fantastiska stad, är säkert känd för många som Sveriges tredje störta stad.
Den är också känd för att vi har väldigt många nationaliteter som delar vår stad. Men vad
som kanske inte är så känt, är att vi också är en av Sveriges yngsta städer. Vi har en väldigt
låg genomsnittsålder. När Barnkonventionen skulle implementeras som svensk lag så var
det något som vi malmöbor välkomnade, därför att vi har så många barn i vår stad. Vi vet hur
viktiga dom är. Vi vet också att dom har rätt att ta del av den här staden. Därför är det här
arbetet så väldigt viktigt i allt vi gör, att barnens perspektiv, barnens åsikter och barnens
villkor tas tillvara på alla sätt vi kan. Och en av de absolut viktigaste platserna är det här
mellanrummet som vi delar mellan våra hus och bostäder. Det som vi ser som gator och
stadsmiljöer. Hur utformas dessa platser och för vem utformas de? När vi ser staden ur
barnens perspektiv så ser vi någonting helt annat än vad vi vuxna gör. Jag är 1,96 lång enligt
passet. Och det är ganska skönt ibland att sänka mina etthundranittiosex centimetrarna ned
till min sons längd på ungefär 110 centimeter. Helt plötsligt upptäcker jag hur stora bilarna är.
Helt plötsligt upptäcker jag hur stökigt och hur farligt den där gatumiljön kan upplevas. Något
som jag, som lång, inte alls ser på samma sätt. Men dom här filmerna har gett oss det
perspektivet. Och dom ger oss också styrka som stad att ta det här perspektivet och
omvandla det i allt vi gör; att se staden ur dom här barnens ögon och försöka forma den efter
deras vilja. För finns det egentligen något mer demokratiskt än att forma en stad utifrån
barnen? För det som passar barnen vet vi ju passar alla. Därför är det här arbetet så viktigt
och därför måste det fortsätta.”

Per Dahlbeck, projektledare och utvecklingspedagog vid Pedagogisk Inspiration Malmö,
medverkar som programledare för seminariet. Han pekar på betydelsen av att både politiker
och tjänstemän i Malmö med stort engagemang intresserat sig för ett filmarbete som handlar
om att lyssna in barnens perspektiv.

Per Dahlbeck förklarar att pedagogerna på förskolorna i Malmö stad hämtat inspiration för
sitt arbete från förskolor i flera andra kommuner. Ett tankeväckande exempel fanns i Piteå
kommun där pedagogerna på några förskolor lät barnen fotografera vardagen på sin förskola
med digitala stillbildskameror, vilket sammanfattades i filmen ”Barns perspektiv”, från 2008,
med Mark Levengood som berättare (speltid 2:29). En annan viktig inspirationskälla för
pedagogerna i Malmö stad var filmen ”Uppdrag Rådhustorget”, från 2009, där barn från
förskolan Ejderdunet i Umeå fått i uppdrag att dokumentera Rådhustorget i Umeå, med
Svenska Filminstitutets dåvarande vd Cissi Elwin Frenkel som berättare (speltid 4:22).

Per Dahlbeck sammanfattar det arbete som skett på förskolorna i Malmö stad utifrån ett antal
punkter. Det handlar om ett projekt där målet varit att lyssna på barnen, vilket skett utifrån att
barnen fått arbeta med estetiska verktyg – i detta fall filmkameror. Det handlar om ett arbete
där barnens arbete tagits om hand och sammanställts av professionella filmarbetare som
lånat ut sitt hantverkskunnande i barnens tjänst. Och det handlar om ett arbete där det
funnits en verklig mottagare som haft ett genuint intresse för vad barnen valt att berätta om i
sina filmer, i det här fallet Fastighets- och gatukontoret i Malmö stad.

Amanda Neleryd, projektledare vid Fastighets- och gatukontoret i Malmö stad, förklarar och
motiverar varför hennes förvaltning engagerat sig i arbetet med ”Barnens trafikfilm”:

”Malmö ska växa och förtätas, fler människor ska dela samma yta. Malmö är den snabbast
växande storstaden i Sverige och innan år 2050 beräknas Malmö ha en halv miljon invånare.
Då gäller det att vi som planerar och bygger staden har koll på, och samarbetar med, olika
människor i olika åldrar och med olika behov. Filmen blev barnens verktyg för att visa oss
hur dom ser på de trafikmiljöer som dom vistas i dagligen: vägen till förskolan och vid
utflykter som görs under dagen tillsammans med deras pedagoger. Den här filmen ger oss
en bra insikt i hur barn tänker och hur dom kastar sig från ämne till ämne när dom upptäcker
någonting nytt. Många tror att man kan lära barn hur man uppför sig i trafiken och ja, det kan
man rent teoretiskt. Barnen vet precis hur dom ska göra, men barn är impulsiva och leker
och dom glömmer lika fort igen när något nytt och intressant dyker upp. Och vi ser många
exempel på det i filmen. Barnen har fått i uppdrag att filma trafiken. Dom filmar sina fötter,
dom hittar skräp och så räddar dom en mask och så ser dom en hund i en bil. Det är så barn
upplever sin värld och sin omvärld och det måste vi ta hänsyn till när vi planerar. Här finns
det mycket att lära för oss vuxna. Och filmen visar detta på ett jättebra sätt. Barnen filmar
från sin egen höjd. Det här gör att vuxna kan uppleva barnens perspektiv. Hjulen på de stora
bussarna är högre än barnen och bilarna upplevs som väldigt stora och väldigt nära. Barnen
är intresserade av trafiken, men härleder den bara till gator och bilar, trots att barnen själva
är trafikanter – som fotgängare.”

Amanda Neleryd talar också om det fortsatta arbetet och om projektets djupare mening för
att skapa delaktighet och synliggöra medborgarnas roll i en demokrati:

”Vad gör vi då med det här materialet? Den här metoden är ny och vi vill så klart fortsätta att
utforska det här arbetssättet. Under det här året kommer vi att fortsätta att låta barn filma
livet i sina stadsdelar för att vi ska få en bättre bild av deras beteende och behov. Vi har 20
procent av Malmös befolkning som är under 18 år och det ställer krav på oss som planerar
och som bygger och det ställer krav på våra beslutsfattare. Vi behöver bygga en stad som
fungerar för alla åldrar och för olika behov. En annan effekt som vi hoppas komma åt är att
barnen förstår hur viktiga dom är för samhället. Genom att vi visar barnen det rättmätiga
intresse och den omsorg som dom är berättigade till så visar vi också hur en demokrati ska fungera. Alla är viktiga. Alla ska ha en möjlighet att påverka. Och för oss som
tjänstepersoner hoppas jag att det här arbetet blir en katalysator för framtida samarbeten.”

Fastighetsägarföreningen BID Malmö arbetar sedan 2014 för boendeutveckling, integration
och dialog, främst i stadsdelarna Sofielund och Möllevången. Föreningen organiserar cirka
70 fastighetsägare i Malmö. Som en del av sitt arbete har BID Malmö inlett en samverkan
med förskolor och skolor där de inbjuder barn och elever att bygga modeller av sina
närmiljöer med förslag på hur dessa områden skulle kunna utvecklas eller förbättras. Barnen
har också uppmuntrats att fotografera och filma platser som de tycker är fantastiska eller
platser som de inte tycker om. Hjalmar Falck, verksamhetschef, och Jeanette Berga,
verksamhetsutvecklare, vid BID Malmö medverkar i seminariet för att berätta om sitt arbete
med att involvera barn och ungdomar i verksamheten. En viktig dimension är att barnens och
elevernas olika modeller, teckningar och foton ställs ut och visas upp så att barnens arbete
kan bidra till en vidgad diskussion.

Hjalmar Falck berättar om de frågor som han fått från barn och elever:

”Vi fick frågan: Kommer ni att ta det här på allvar, alla de här synpunkterna ni får in? Och det
var den mest centrala frågan vi fick. Hur ska vi bearbeta detta och se till så att synpunkterna
når fram till rätt personer? Vår tanke är att alla de synpunkter, arbeten och produktioner som
görs av förskolebarn och ungdomar ska presenteras i sin helhet, utifrån deras perspektiv, i
olika seminarier, för politiker, för tjänstepersoner inom Malmö stad, för fastighetsägare, för
forskare, för myndigheter, poliser och andra. Vi planerar tre olika seminarier med tre olika
parallella spår för förskolan, skolan och ungdomar.”

Som ett exempel på ett arbete från verksamheten inom BID Malmö visas filmen
”Möllevångstorget”, där barn från Förskolan Sorgenfri dokumenterat händelser och miljöer
runt Möllevångstorget i Malmö våren 2021 (speltid 1:55).

Ylva Mårtens, journalist och radioproducent, har varit redaktör för boken ”Vi måste börja med
barnen” som utkom våren 2020. Boken publicerades i anslutning till att FN:s barnkonvention
blev svensk lag år 2020. Barnkonventionen betonar barns rätt till skydd och trygghet och
boken utforskar 18 aktuella frågor kring barns rättigheter i Sverige idag.

”Politiker och debattörer talar ofta om att det måste till förebyggande åtgärder för att klyftorna
i samhället inte ska fortsätta att öka – och kriminaliteten ska sjunka. Och det är just barn- och
ungdomsfrågorna som är förebyggande. Och dessutom rymmer det förebyggande arbetet
två sidor. Ett: Vi värnar samhällets mest utsatta, de som ännu inte har rösträtt. Två: Det
förebyggande arbetet gynnar framtiden. Och då är förskolan och skolan de två viktigaste
institutionerna. Varför står inte barns och ungas frågor överst på den politiska agendan?”
frågar Ylva Mårtens i sitt inlägg.

Margareta Rönnberg, professor emeritus i filmvetenskap med inriktning mot barnkultur och
medier, medverkar i ett inslag där hon berättar om hur hon för trettio år sedan myntade
begreppet ”barnism”, ett uttryck analogt med till exempel begreppet ”feminism”. Barnism
handlar enligt Margareta Rönnberg om relationen mellan barn och vuxna. Det är ett
relationsbegrepp som handlar om makt.

”Kan vi tänka oss att ge barn lite större makt i vår relation till dem?”, undrar Margareta
Rönnberg. ”Barns maktunderläge är många gånger befogat utifrån deras unga ålder och
oerfarenhet och avsaknad av kunskaper. Men i många fall så kan dom mer än vad vi tror.
Och i detta sammanhang är perspektivtagande ett viktigt begrepp. Men perspektivtagande
har den nackdelen att det bara uppfattas som visuellt, något perceptuellt. Att man ska se
världen med barns ögon, nerifrån och upp på vuxna. Men om vi går vidare från visuellt
perspektivtagande, så handlar det också om ett kognitivt, empatiskt perspektivtagande. Vi

ska försöka sätta oss in i hur barn upplever saker. Och på engelska heter perspektivtagande
”role-taking”, att ta någon annans roll. Det går ju aldrig fullt ut, men det handlar om att
försöka se världen utifrån barnens perspektiv och sätta sig in i deras sätt att tänka.

Margareta Rönnberg tycker att utvecklingen inom detta fält gått mot det sämre. Hennes
forskning av barns och ungas medverkan i nyhetsmedier visar till exempel att det på 1970-
talet var mycket mer vanligt att barn fick uttala sig i politiska frågor, barn ansågs kunna saker
om olika företeelser som vuxna idag aldrig skulle låta dem uttala sig om. Barnkonventionen
talar enbart om det enskilda ”barnet”, men Margareta Rönnberg pekar på att barn också bör
ses som ett kollektiv – i relation till de vuxna, där vuxna bör intressera sig för barnens
gemensamma berättelser och för hur barnen som grupp tycker och tänker.

Sara Nielsen och Mattis Gustavsson, pedagoger på Backaskolan i Malmö, berättar om hur
de våren 2020 gjort ett arbete kring övergångsställen med sina elever i åk 2. Det var
Fastighets- och gatukontoret i Malmö som bett Backaskolans elever att undersöka tre
övergångsställen i närheten av skolan. Pedagogerna berättar att det var första gången de
fått en sådan konkret fråga från kommunen. Pedagogerna kände sig tilltalade och
stimulerade, men kommunens fråga var inte tillräcklig för eleverna. Barnen kände sig inte
taggade av att gå ut och filma och berätta om övergångsställen. Filmarbetet var i detta fall
helt enkelt inte tillräckligt utmanande.

Pedagogerna valde då att ta in massor av material i klassrummet för att låta eleverna själva
bygga modeller av gator och övergångsställen. Och plötsligt var alla elever igång på ett helt
annat sätt. Pedagogerna berättar hur de ibland hejdade barn som började bygga ett zoo eller
ägnade tid åt att bygga en korvkiosk genom att påminna eleverna om att uppdraget var att
gestalta trafiksituationer. Efterhand började eleverna spontant ställa viktiga frågor om
övergångsställen till sig själva och varandra – och pedagogerna kunde fylla på med
reflekterande frågor som uppmuntrade eleverna att motivera hur de tänkt och byggt.

Eleverna beskrev också i små uppsatser hur det skulle kunna spelas musik vid
övergångsstället när det var fritt fram att passera, att det skulle kunna skjutas ut mjuka nät
som stoppar bilar som kör för fort och andra mer eller mindre fantastiska förslag. Modellerna
som eleverna skapade överlämnades senare till Malmö stad vid ett möte på Stadshuset där
klassens elevrådsrepresentanter deltog. En journalist från Sydsvenskan bevakade
händelsen och gjorde en artikel i papperstidningen med rubriken ”Barnen visar hur de vill ha
sin stad” (Sydsvenskan 14 juni 2020, på webben har artikeln rubriken ”Staden som
förskolebarnen vill ha den”).

De båda pedagogerna konstaterar att det estetiska arbetet med att skapa modeller blev en
nyckel för att få barnen att tänka och reflektera kring gator och övergångsställen – och en
form för att låta barnen visualisera och konkretisera sina tankar och idéer.

Programledaren Per Dahlbeck förklarar att det för vissa barn inte alltid räcker med att få en
konkret och autentisk uppgift. Exemplet med Backaskolans övergångsställen visar att det
också handlar om att via estetiska processer göra barn och elever delaktiga i att utforska och
bygga det som skulle kunna vara ett möjligt övergångsställe. Det handlar om estetikens
förlösande kraft. Och det är inget nytt fenomen inom den pedagogiska världen, påpekar Per
Dahlbeck och hänvisar bland annat till den pedagogiska verksamhet som utvecklats i
förskolor och skolor i den italienska provinsen Reggio Emilia efter andra världskriget.
Verksamheten grundades av Loris Malaguzzi (1920–1994) som också formulerade den ofta
citerade dikten ”Ett barn har hundra språk, men berövas nittionio”. Det är en dikt med många
undermeningar, men där en tolkning handlar om att barn under sin skoltid berövas många
uttryck till förmån för det talade och skrivna ordet. Det pedagogiska arbetet från Reggio
Emilia har genom åren inspirerat många förskolor och skolor runt om i världen, bland annat
Backaskolan i Malmö.

I Sverige har regissören Suzanne Osten under hela sitt yrkesverksamma liv arbetat med att
utforska estetikens möjlighet för att kommunicera med sig själv och omvärlden. Hon
medverkar med en essä i antologin ”Estetikens kraft”, utgiven 2020. I seminariet delar
Suzanne Osten med sig av sina reflektioner kring barns maktlöshet och vuxnas svårigheter
att själv minnas hur det var att växa upp. Hon menar att sagor och berättelser är barns bästa
följeslagare i arbetet med att lära sig leva och överleva. Suzanne Osten förklarar att hon med
sin konst och sitt arbete med teater vill ge barn berättelser med tuggmotstånd, berättelser
som ger barn saker att funder över och bearbeta. Suzanne Osten menar att det är först när vi
vuxna kan återskapa barndomens lekar och fantasier som vi på allvar kan möta barn i deras
processer och deras ibland svårtydda frågor. I mötet med teaterarbetare och lärare har
hennes ingång varit att hjälpa de vuxna att återupptäcka leken och att lära sig bejaka egna
och andras infall. Att leka är en viktig förutsättning för att kunna närma sig barns kreativitet,
menar Suzanne Osten.

Under läsåret 2020-2021 har arbetet fortsatt med en inbjudan till Malmö stads alla 209
förskolor att filma sin stad och bidra med material till vad som kanske skulle kunna bli en
dokumentär långfilm, helt och hållet filmad av barn. Filmutmaningen till förskolorna har inga
begränsningar eller ramar mer än att barnen uppmanas att berätta om sin relation till staden
Malmö. Tanken är att filmerna, i olika former, ska gestalta bilden av barnet som
samhällsmedborgare. Barnen är fria att berätta vad dom vill. Kanske blir friheten förlamande.
Kanske föder den öppna inbjudan att berätta oväntade uppslag och infallsvinklar på vad det
innebär att leva och bo i Malmö.

Karlshögs förskola valde att ta med sina filmkameror till en kyrkogård. Lekattens förskola
besökte Folkets Park. Förskolan Sorgenfri valde att se Jan Troells kortfilm ”Stad” från 1958
där Jan Troell utforskade Malmö med sina elever som folkskollärare på just Sorgenfriskolan i
Malmö på 1950-talet. Jan Troell gjorde ett flertal filmer med sina elever på Sorgenfriskolan
innan de gjorde filmen ”Stad”. Jan Troell lät eleverna göra skolteater och skoltidningar – och
på vinden på Sorgenfriskolan inredde Jan Troell ett fotolaboratorium där eleverna kunde
framkalla och kopiera stillbilder. Som världsberömd filmregissör har Jan Troell med stort
eftertryck argumenterat för medieundervisning i skolan och som lärare och filmskapare har
han både erfarenhet och kunskap om mediets kraft. Utifrån filmen ”Stad” jämförde barnen på
förskolan Sorgenfri bilden av Malmö förr och nu. De gav sig ut i staden för att med kameran
fånga dagens Malmö och i sina bildtexter reflekterar barnen över stadens förändring.

I ett reportage från Rörsjöns förskola besöker animatören Lasse Persson en grupp barn för
att teckna tillsammans. Tanken var att barnen skulle teckna och berätta om Malmö, men
samtalet med barnen kom inledningsvis att handla om den pågående corona-pandemin.
Tillsammans med Lasse Persson ritar och berättar barnen om tappade tänder, cykelolyckor
och monster. Det insamlade materialet har senare resulterat i tre tecknade kortfilmer som
premiärvisades på BUFF 2021.

Animatören Lasse Persson är för den stora publiken mest känd för att ha regisserat filmerna
om Lilla spöket Laban och om Lilla Anna och Långa Farbrorn. Han förklarar hur hans sätt att
bearbeta barnens bilder och berättelser inte nämnvärt skiljer sig från hans tidigare arbete:

”Mitt förhållningssätt till det här arbetet var ungefär detsamma som när jag gjorde Lilla spöket
Laban-filmerna. Där försökte jag vara så nära Inger och Lasse Sandbergs intentioner med
sina berättelser. Det gjorde jag också när det gäller barnens berättelser, när jag tecknade
med dem och försökte göra film av deras berättelser så försökte jag ligga så nära barnens
intentioner som jag någonsin kunde.”

Lasse Perssons samarbete med förskolebarnen i Malmö illustreras med ett klipp ur
kortfilmen ”Corona på kylskåpet” där skådespelaren Rolf Skoglund läser de texter som

barnen skrivit till sina teckningar: ”Min storebror spelade fotboll med fotbollsstrumpor och
benskydd. Då såg han en corona. Men han blev inte sjuk.”

Per Dahlbeck avslutar med att fråga vad det är vi egentligen har fått ta del av under det här
seminariet. Han svarar själv genom att förklara att vi fått ta del av något som är början på
någonting större, ett arbete som kommer att fortsätta, och som kommer att påverka vad som
sker i förskola och skola i framtiden. Det handlar om skapande och lärande, om att utveckla
en stad där medborgare känner sig inbjudna som ansvarstagande, deltagande idégivare till
hur staden utformas.

Per Dahlbeck förklarar att Barnkonventionens innehåll fått liv i en praktik som många inte
trodde var möjlig, eftersom man ibland anser barnen vara för små: ”Dom är ju bara tre år.
Eller tolv. Eller vad de nu är. Men med det här sättet att tänka och arbeta – och genom att
använda estetikens alla möjligheter – så visar vi på den enorma potential som finns i det
framtida pedagogiska bygget i utbildningssverige. Vi har ett nytt sätt att fundera kring barn
och lärande, något som vi absolut inte är först med, men det är något som vi idag på ett
medvetet sätt kan omsätta i större skala där förskola och skola utgör en viktig resurs för att
skapa och utforma ett samhälle där alla medborgare bjuds in – även de allra yngsta.”

Ett webbseminarium från BUFF Filmfestival
Exekutiv producent: Daniel Lundquist
Medproducenter: Per Dahlbeck och Lasse Persson
Producenter: Markus Strömqvist och Klas Viklund
Produktion: Film Fatale AB och Swedish Ecstasy Film i samarbete med Malmö stad
Med stöd av Region Skåne, Atea Sverige AB och Reggio Emilia Institutet

Copyright © 2021 Film Fatale AB